liiiinnmattsson

allt började med (denna dagen) att jag fick ett tråkigt besked. sen hittar jag en massa saker som rör de förflutna och handlar om ett svin som gjorde mig och min familj (mor och syster) så fruktansvärt illa. Min ilska bara bubblade när jag läste skiten, jag var/ är så förbannad att jag hade kunnat slå ihjäl Lars Jansson med mina bara händer! jag kände riktigt hur jag hade njutit av att se hans liv tas med mina händer! och tro mig hade jag fått tag i den människan nu så hade jag slaktat han. spelar ingen jävla roll hur många år i ungomsfängelse, vilken vård eller hur många år på kåken jag skulle få sitta dagen jag passerar 18år! Jag skulle sitta av mitt straff och varje sekund skulle jag tänka på vilken jävla tjänst jag hade gjort för min familj! ingen skulle sakna ett sånt svin, en kvinnomisshandlare är fan inget man saknar!
Ni får ursäkta mig men min ilska bubblar mer och mer destå mer jag skriver..

Jag skulle göra allt för de lilla jag har kvar! min mamma och min syster kan ingen sätta värden på! ingen kan ta min familj ifrån mig, INGEN!!!

Tillbaka till idag,
Min ilska brister ut till tårar, svek och 1000 känslor! jag gråter ohejdat, ringer mamma och frågar ut hon. (något som inte handlar om skiten, en helt annan sak) för stunden tycker jag att de svar jag fick var verkligen de sämsta! men efter an stund vinner samvetet som övertalat mig att de var de bästa svar som hon kunde ge mig. förstår fortfarande ingenting och brister ut i tårar igen, ringer sebastian men blir bara mer förbannad och frustrerad. sen lägger jag mig på hall golvet (?!) och bara skriker och slår i golvet, sen blir de svart och jag vaknar upp yr och ögonen å håret är dyngsurt i tårar, på TOAGOLVET! jag reser mig sakta och fattar ingenting? kollar mig i spegeln och ser tårar rulla ner för mina mjuka tjocka kinder. Kollar mig själv i ögonen och tänker. varför är jag arg på mamma? jag vet att hon gör allt för att jag ska ha de bra och hon skulle aldrig dra sig ur för min skull, när jag ser mamma i ögonen ser jag en vilsen person med sorg och en mycket tung och tjorvig börda på sina axlar. hon är min mamma och jag älskar hon mer än allt, jag vet att du sliter och anstränger dig så mycket för min skull att du nästan glämmer bort att du är bara en människa med 2 armar, 2 ben, 10 tår, 10 fingrar och miljoner tårar. Förlåt för att jag gjort allt så svårt. Jag älskar er mor och syster och ingen ska någonsin frå bryta ner oss ♥


- Välkommen tillbaka min trogna vän panikångesten.